NOTISER 2012

JUST NU

Schjerfbeck och Gormley

Jag var i London förra veckan för att träffa min dotter Jorinda. Hon bor söder om Themsen i Bermondsey och där fanns också White Cube Bermondsey.

Det är en ganska ny konsthall som jag aldrig hört talas om och de visade en utställning med Anthony Gormleys skulpturer. Bilderna är tagna inifrån en 32 m lång skulptur av tjock plåt. Ett äventyr att vandra/krypa runt i, med ett fantastiskt ljus.

Här berättar Gormley himself om utställningen.

White Cube Bermondsey, är en av tre White Cubes utspridda över London. Här kan man läsa mer om historien bakom konsthallarna.

En annan konstupplevelse hade jag på Waldemarsudde för ett par veckor sen, en stor utställning med Helene Schjerfbeck. Hennes porträtt av sitt åldrande är fascinerande.

På den här bilden är hon ungefär så gammal som jag är nu. Världen gick inte under och nu är det midvinter, ljuset kommer tillbaka. Det finns hopp! Gott Nytt År 2013! Då händer det grejer!

 

Fjärrskrift och vernissage

Nu ska jag berätta nåt riktigt häftigt! Så här skrev jag här i förra veckan: "Lotta Lotass ... Fjärrskrift. 50 meter telexremsa i en låda. Men den gavs ut i 100 ex och är omöjlig att få tag på."

Hörde ändå med bibblan i Varberg och fick veta att bara två bibliotek i Sverige hade köpt in den, KB och Nobelbiblioteket. Och så fick jag ett mail häromdan att nu fanns den att hämta på mitt närmsta bibliotek, Buafilialen. Fjärrskrift på fjärrlån från Nobelbiblioteket. Halleluja, det är fantastiskt med bibliotek! Så här är den nu. Ska läsa den med andakt.

Det är dock Den vita jorden som är basen i vinterprojektet, jag har ett eget ex att rita och vika hundöron i som jag vill.

Det har varit vernissage på utställningen Lilla formatet på Konsthallen/Hamnmagasinet i Varberg. Här är mina bilder, X heter de:

 

Vinterprojekt - Litterärt broderi

Färgar damastduk. Tuschsvart. Letar bland vita trådar. Tar fram nålar och fingerborg, gör mig redo. På måndag är det dags. Och texten? Mina krav, Ska fungera som pendang till The Wake. Kvinnlig författare. Experimentell. Gärna nutida. Och kom efter mycket funderande på: Lotta Lotass så klart! Tänkte mig Fjärrskrift. 50 meter telexremsa i en låda. Men den gavs ut i 100 ex och är omöjlig att få tag på. Leta vidare. Och hittade den här: 

Bara titeln Den vita jorden (jag samlar på jordprov). Och kartan på omslaget (pappa är lantmätare). 148 långa och korta kapitel i lösa häften att läsa i vilken ordning man vill. Om vetenskapliga upptäckter mm. En given utmaning. Och nu har jag fått Lottas välsignelse också. Så på måndag är det dags!

The Wake ska visas på Liljevalchs Vårsalong tillsammans med Buatapeten, ett 8 meter långt broderi. Livet leker!

Kom på att jag måste presentera min jordsamling här också. Det kommer!

Glad vinter!

 

Förhandstitt

Omslaget klart! Så här kommer boken att se ut när den släpps på Kabusa om några månader.

Helena Jansson har formgivit omslaget. Bilden är ur boken.

Ingen uppdatering nästa vecka för då är jag i solen.

Och så är expeditionen A Passage Through Ice genomförd och den äventyrlige sonen är lycklig hemma i Sverige igen. De gick den nordligaste rutten nånsin genom Nordvästpassagen med segelbåt. Grunden för expeditionen var att uppmärksamma klimatförändringarna, tidigare har McCluresundet varit istäckt. Läs mer i t ex National Post.

 

Höstläsning

Läser och läser. Barn- och ungdomsböcker av debutanter, alla som kommit ut i år. Många böcker blir det och det droppar fortfarande in nya.

           Den här högen har jag läst ...      ... och den här har jag kvar.

Bilderböcker, faktaböcker, kapitelböcker för mellanåldern, ungdomsromaner, grafiska romaner. För nu ska vinnaren av Slangbellan 2012 vaskas fram, i mitten av februari är det högtidlig prisutdelning, jag återkommer till det när det närmar sig. Priset delas ut årligen av BUS, sektionen för barn- och ungdomsboksförfattarnas inom Sveriges Författarförbund. Förra året gick priset till Sanne Näsling för ungdomsromanen Kapitulera omedelbart eller dö. Läs mer om priset, Sanne och övriga pristagare här.

I köksfönstret (inte nattduksbordet hos mig) väntar sen en hög böcker från bokmässan, vuxenböcker, som jag ser fram emot att hugga in på.

 

Äntligen klart!

Nu är mitt sommarprojekt The Wake monterat och färdigt. Så här blev det. På grön sammet, grönt för Irland. Drygt en meter i kvadrat.

Funderar på en alternativ titel: Inte glömma Issy. Issy är lillasyster till två bröder i familjen Earwicker och när jag upptäckte att jag höll på att missa henne så gjorde jag den här anteckningen i kanten.

(Jag är också nummer tre så det var liksom viktigt att inte glömma bort henne ...)

 

September - slut och början

Mitt ståtliga sommarprojekt The Wake (bygger på James Joyce´s Finnegans Wake) skulle vara klart den 4 september efter 100 dagar.

Tidsschemat höll ända fram till sista veckan, sen sackade jag efter och det är fortfarande några sidor kvar att läsa och plocka ord ur. Jag vill nog inte att det ska ta slut. Det blir alltid tomt när långa projekt eller tjocka bra böcker tar slut. Och här är det ju frågan om båda.
Så jag drar ut på det och funderar på hur det hela ska slutföras, monteras och visas. Jag har varit och tittat på gröna sammetstyger, men har inte bestämt mig. Antingen är de för dova eller för vassa. Vad är irländskt grönt?

Jag har träffats av ord gång på gång, som t ex när jag hittade polar bearing samtidigt som jag läste uppdateringen på min son Edvins hemsida om hans möte med en isbjörn på ett isflak i Beauforthavet. Eller när jag hittade stitchless och a sewing cirkle i texten. Det finns massor av exempel.
    

The Wake var ett sidoprojekt, det verkliga arbetet i sommar var slutförandet av jordboken som jag slitit med i flera år. Jag måste sluta samla på jord är arbetsnamnet och Äntligen! Nu är det inskickat och nu kan jag bara hoppas …

Och sen då?
Arbetsbord och skissvägg ska rensas och nu ska det bli plats för nytt. Undrar vad! Återkommer …

Och så har höstens Slangbellanläsning börjat. Det börjar med en tegelsten på 500 sidor. Tur att Finnegans Wake nästan är slut! Läs mer om Slangbellan här.

 

SOMMARPROJEKT: T H E   W A K E (halvtid)

Halva sommaren har gått (ledsen att behöva säga det) och halva sommarprojektet är genomfört. Projektet går ut på att under hundra sommardagar läsa Finnigans Wake av James Joyce och välja ut ett ord om dagen och brodera det i en cirkel. (Utförlig projektbeskrivning här.) 

Arbetsnamnet just nu är Buregren möter Finnigan. För jag väljer inte ord av en slump, det är snarare så att orden väljer mig. De väcker något, får mig att minnas, roas, häpna, fundera... Jag läser högt med pennan i hand och stryker under allt jag reagerar på. Sen väljer jag bland de kanske sju ord jag markerat, det är en gallringsprocess. Texten är svårbegriplig, jag fattar egentligen inte alls vad det handlar om, och jag tror att det är därför jag så tydligt studsar inför orden. De får ett alldeles eget värde utan sitt sammanhang.Idag broderar jag det femtionde ordet av hundra.

Gårdagens ord, det fyrtionionde var Kakopoetic. Vad det blir idag vet jag inte än.

Nu ska jag ska ut i gungan och läsa dagens sex sidor.

Ikväll broderar jag ute i soffan under taket och lyssnar på Sommar i P1, reprisen.  

 

SOMMARPROJEKT: T H E   W A K E

Hundra dagar, 28 maj – 4 september, Finnigans Wake av James Joyces, läsa och brodera ord, svart sytråd på gammalt linne.

Jag läser drygt sex sidor om dan (628 sidor delat med 100 dagar) och väljer ut ett ord ur texten per dag och broderar inuti en cirkel. Cirkel för att romanen är cirkulär, första meningen i boken: riverrun, past Eve and Adam´s, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodius vicus of recirculation back to Howth Castle and Environs.  är slutet på den allra sista meningen: A way a lone a last a loved a long the

Idiotprojekt? Man kan tro det när man läser vad litteraturforskare skriver om hur ogenomtränglig och oöversättlig den här texten är. Men jag ska inte tolka och leta kryptiska undermeningar, jag har inget behov av att förstå, jag vill bara försvinna in i texten och vara där ett tag, ett slags meditation eller musik. Det är ingen som avkräver musiken mening, den får lov att vara abstrakt. Texten är kryptisk och full av alliterationer och ordlekar, ramsor och påhitt, inlån från andra språk och konstiga fonetiska stavningar. Ja, ordglädje, ljudglädje. Jag läser högt (för det är som med holländska – man fattar mer när man hör än när man bara läser visuellt).

Min kamrat Maud frågade varför. Bra fråga, kanske hittar jag svaret längs vägen. Eller inte. Måste allting ha en mening eller syfte?

Här kan man läsa om boken och en mycket ambitiös sajt om orden.

Lyssna på James Joyce himself när han läser ett stycke ur boken, rytmiskt och med inlevelse på vacker Irländsk engelska. Och med en fin animering till.

Wish me luck!

 

PASSAGE THROUGH ICE

Här är en liten film som min son Edvin gjort för att berätta om en segling genom nordvästpassagen som han ska göra i sommar tillsammans med två vänner.