Arkiv 2023
Arkiv 2022
Arkiv 2021
Arkiv 2020
Arkiv 2019
Arkiv 2018
Arkiv 2017
Arkiv 2016
Arkiv 2015
Arkiv 2014
Arkiv 2013
Arkiv 2012
Arkiv 2011
Arkiv 2010
Arkiv 2009
NOTISER 2019
2019
Nu är det november
Det blev inte mycket arbetat i oktober men det blev en del annat. Fast nya bildprojektet är igång så nåt har jag gjort ... röllekastjälkar spelar en central roll ... To be continued ...
Månadens resa:
Tåg till Österrike för att hälsa på Susanne i Hopfgarten. Åh, dom där gröna slänterna, jag kände mig som Julie Andrews i Sound of Music, sprang runt och sjöng. Sen var vi tvugna att se filmen också.
En konstgjord sjö just nedanför toppen av Hohe Salve, berget som reser sig över byn. Sjön är tänkt att förse snökanonerna med vatten.
Hos Susanne eldas det med ved!
Och här är husets hund, Yoki med de magiska ögonen.
På fredan åkte vi till Innsbruck och deltog i Fridays for Future. Susanne tog bilden, jag håller i den gröna flaggan som handlade om Hambachskogen i Tyskland som hotas av ett kolbrytningsprojekt. Vi gjorde annat också så klart, det är en vacker stad omgiven av berg.
Månadens litteratur:
Uppe på en grön sluttning fick vi in P1 och hörde vilka som fått nobelprisen i litteratur. Har inte läst någon av dem, men Olga ska jag absolut läsa! MEN - hur tondöva kan de bli - ännu en vit europeisk man! Och så genusställningen för alla nobelprisen 2019: 13 män - en kvinna (Olga Tokarczuk fick 2018 års pris så henne räknar jag inte i årets sammanställning). Jag skäms. Nobelpriset har ingen legitimitet längre.
Vad läser man när man ska till Österrike? Jo, Thomas Bernhards Skogshuggning. Trodde väl aldrig att hat och avsky kunde vara en så munter läsning, småskrattade mig genom boken.
Månadens musik:
Brahms Ein Deutches Requiem på Göteborgs konserthus. Göteborgs Symfoniker, Christoph Eschenbach dirigent, Sofie Asplund sopran, Peter Mattei baryton, Göteborgs Symfoniska Kör, flera hundra på scen! Underbart mäktigt Brahmsbad!
Och musik kan vara fint att titta på också.
Månadens teater:
Orlando på Hipp i Malmö med Måns och döttrar. Måns och jag har läst boken i vår lilla bokspiral, Johanna har lyssnat på ljudbok, Jorinda har sett filmen. Det var stramt och avskalat, jag saknade kanske lite av bokens överdåd men kostym och scenografi var riktigt bra. Och huset - gamla Hipp, så fint!
Och så blev det barnteater med Lykke, 5 år: Tårtbagaren, Teater Halland på fästningen.
Månadens konst:
Hallands Konstmuseum öppnade äntligen efter att ha varit stängt för om- och tillbyggnad i tre år, vilket lyft!
Med trädgårdsentré och skulptur av min vän Maria Stigsdotter Drott.
I samlingsutställningen Gränsland fanns mitt Lotassbroderi som museet köpte in för några år sen. Bilden tog Lisa Burenius ...
... och här är hon med sin målning.
Nu är det mörkt! Jag gillar november, så visuellt vilsamt.
2019
Höst igen
Sommaren är slut. Inga långa resor men några små utflykter. Här kommer ett litet bildsvep.
Lättja!
Årets badbok (några sidor om dan vid bryggan efter badet) var Emely Dickinsons samlade dikter. Sen har det handlat om kråkor; Max Porters Grief is the thing with feathers ledde till Ted Hughes Crow. Upptäckte också att titeln är en parafras på Emily Dickinsons dikt Hope som börjar Hope is the thing with feathers! Allt hänger ihop!
Nu är broderierna som bygger på mammas språk avslutade. I Jag har vatt en riktig blåhoppa och II Hon hade morgon igår - med porträtt i mitten.
Fick låna en stuga på randen till havet i Tjuvkil - tack Jakob! Det blev en ensam veckolång arbetsretreat med tid och ro att vaska fram mitt nya bildprojekt.
På Krämers gård i Glommen tillbringade jag några dagar med gamla vänner, kursare från HDK; lite arbete och mycket samtal.
I Glommen samlade jag också de femtio röllekastjälkar som jag behöver till höstens bildarbete ...
Jag har en älsklingssjö som ligger vid Lilla Hillhult i mörkaste Småland. Där det är så tyst så man hör sin egen andning och så mörkt så man ser varenda stjärna i augustinatten. Innan jag somnade på bryggan fick jag syn på hela karlavagnen som speglade sig i den blanka vattenytan. Magiska kantarelldagar och svarta nätter, tack Måns!
En kväll kom en ljudlös flotte sakta glidande över vattnet. Den kom in till bryggan och vi fick åka med. Där satt vi i bekväma adirondackstolar på däcket och lyssnade till skällkon på andra sidan sjön. Magiskt var ordet!
Och här är jag. Som inte klagar på min sommar - trots att den varit påfrestande på grund av en oändlig badrumsrenovering! Som fick mig att leta fram den här gamla Tom Waits-godingen. Enjoy!
PS. Det kommer att bli fint! Guldtak!
2019
Lofoten
Vi fick ett stipendium från Åke och Vera Holmbergs stipendiefond, Viveka Sjögren och jag. Och valde att åka till Kunstnerhuset i Svolvaer på Lofoten. Där i det stora huset under det svarta berget hittade vi arbetsro för våra gemensamma bokprojekt.
Resan - underbart alltihop och lite overkligt nu efteråt, magiskt landskap och aldrig gick man och la sig, ljust dygnet runt.
- Va - är klockan halv ett? - för lite sömn alltså. Vi jobbade hårt, åt fiskkakor och lefsegott ...
... promenerade bland torkade fiskhuvuden - och ja, det luktade!
Vi upplevde 17 maj ...
... och badade i Arctis!
Kristina på Heimøya
Och så hälsade vi på hos ensamseglaren Kristina Karlström på den lilla lilla Heimøya i ögruppen Risvaer. Hon är den enda bofasta på ön, vi fick kontakt genom Anders Källgård som skrivit boken Norges öar.
Foto: Viveka Sjögren
Kristina hämtade oss med båt och vi stannade till långt ut på kvällen. Det är ju inte självklart att det ska funka att tillbringa en hel dag med nån man aldrig träffat, men det klickade direkt, så mycket att prata om, så många beröringspunkter!
En smalt sund skiljer de små tvillingöarna Heimøya och Borterøya.
Det var imponerande att se hur hon lever och arbetar med hus och båtar och bryggor, den stora bryggan högt över vattnet och flytbryggan där de tre båtarna låg.
Med internet befinner hon sig mitt i världen fast där ute på ön i havet. Ett så fint och minnesvärt möte. Och nu håller vi kontakten.
Klimatkris
Vi valde tåget när vi skulle till Lofoten. I Narvik hyrde vi en bil (trots bilskam) för att kunna ta oss runt och uppleva landskapet.
Och i tisdags deltog jag i Extinct Rebellions Vägblockad för klimatnödläge i Göteborg. För att få politikerna att ta miljöfrågorna på allvar. De flesta av oss satt i mjuk blockad och hindrade bilarna under 10 minuter - enligt polistillståndet. Andra (hjältarna) satt kvar i hård blockat och blev bortförda av polisen. Det är så upplyftande och hoppfullt att vara ute på gatorna och känna och visa att vi är många (250). Musik och sång och skandering, gott humör och målmedveten handling. GP-artikel om aktionen.
Och nu är det sommar!
2019
Videokonst, dans och tid
Jag bad Ann-Louise Sandahl skriva en text om mina broderier Bilder av ord, glimtar av tid. Som tack ska hon få ett litet broderi baserat på ett kapitel i hennes doktorsavhandling Temporalitet i visuell kultur, Om samtidens heterokrona estetiker (2016).
Jag läste kapitel 4, Posthumanistisk tid - evigheten, framtiden och det långa nuet. Svår text för en sån som mig, men väl värt mödan!
Det handlade bl a om slutförvaret av utbränt kärnbränsle i Onkalo i Finland och Svalbard Globale Frøhvelv - hur kommunicerar man i med framtida civilisationer i dessa oändliga tidsperspektiv .
Annars famlar jag mest - vilket spår ska jag gå vidare med? Idéer poppar upp i skallen men vad är det som verkligen har potential att bli nåt? Nu behöver jag komma till skott - framåt sommaren i alla fall ...
Inspiration har jag fått den här månaden också:
LOUISIANA
Pippilotti Rist
- allkonstverk att befinna sig och röra sig inuti. Wow, det här var sååå bra!
4th Floor to Mildness (2016) Ligga på en säng och bara titta upp i vattnet där uppe i taket, man ville aldrig stiga upp!
Dea Trier Mørch
- tillbaka till 70-80-talet med politisk konst. Liten koncentrerad utställning. Fint att återse!
Linoleumsnitt ur boken Vinterbarn (1976)
GÖTEBORGSOPERAN
Stor upplevelse - contemporary dance Life´s a Show.
Foto ur programmet
Och så fortsätter mammabroderiet en tredjedel gjort ...
2019
You have to be an activist ...
Min vän och förläggare i Turkiet, aktivisten Ayşe Düzkan sitter i fängelse; regimen stängde ner en kurdisk tidskrift och Ayşe och fyra andra journalister fortsatte att ge ut ett nummer var. Alla dömdes till 1 ½ års fängelse och i januari åkte hon in. En mycket sorglig utveckling i Turkiet.
Ayşe på väg till Bakırköyfängelset
Här är vi i Istanbul för några år sen.
STOCKHOLM
Författarförbundets valnämnd hade sitt sista möte innan förbundsstämman i maj. Jag stannade några extra dagar och passade på:
Upplevde den delvis nyskrivna skräckoperan Usher på Folkoperan med Rickard Söderberg i huvudrollen. Och dan efter Soppteater, Tjugo 19. God soppa och väldigt rolig och stark föreställning om klimathotet. Det var urpremiär och jag råkade gå förbi och de hade en biljett kvar.
Liljevalchs Vårsalong
Det som berörde mig mest var Skaparkollektivet Formas stora verk 17 000; pyttesmå objekt, ett för varje afghansk flykting som hotas av utvisning från Sverige, 17 000 personer, 17 000 objekt.
#fridaysforfuture
Mynttorget; träffade kollegor i #writersforfuture och #grandparentsforfuture och många andra engagerade människor. En lite större samling än i Varberg. You have to be an activist, you can´t be a victim, sa Madeleine Albright.
Greta fick tulpaner av någon och hon delade genast ut dem.
8 mars, Kvinnor vid brunnen
Författarförbundets Internationella råd ordnade en kväll med poesiläsning av kvinnliga författare från olika kulturer. Annelie Bränström Öhman höll ett fint föredrag med fokus på Sara Lidman.
Här läser Farhiya Feysal som blev Ortens bästa poet 2018.
Broderi igen!
Jag är fortfarande inte nöjd med det jag gjorde 2017 och som byggde på mamma språk (v 26/2017 + v25/2018). Det ska fixas till men inte nu.
Nu blir det helt nytt - på thaisiden och dupion, 27 mars - 4 juli. Med ett broderat porträtt i mitten … good luck till mig, hahaha ... (det ska ju godkännas av mina skoningslösa syskon
PS. Titta vem som var i Stockholm samtidigt - min kompis Anne Lang! Även tidigare öm ägare av våra katter. Det blev en sen slurk ur minibaren på Hotel Haymarket innan jag pallrade mig hem till mitt något påvrare logi på författarförbundets gästhem.
2019
St Petersburg
Vi har just kommit hem från St Petersburg, Elin Lindell och jag, inbjudna av Finska institutet.
Uppståndelsekyrkan
Vi presenterade vår bok Feminism pågår som del i projektet Promoting Contemporary Children Literature of Nordic Countries.
Vårt förlag Albus Corvus ordnade också ett samtal på centralbiblioteket. Det blev en intressant diskussion om feminismen i Sverige, Ryssland - och Korea! - tolkning koreanska>ryska>svenska. Den kunde pågått mycket längre än de avsatta två timmarna.
Tolken Julia, Elin, jag och moderatorn Vera
0ch Majakovskij
Vi fick tid att se stan också, delvis guidade av volontären Nikita.
Frusna kanaler och skimrande skymning
Palatstorget
Vinterpalatset med Eremitaget
Intartiagolv och kassettak
Utsikt över Neva
Koptiskt broderi 400-tal
Porträtt av två av alla de katter som vaktat Vinterpalatset i flera hundra år, läs om dem här.
Champagne på morgonen och saltgurka och vodka på kvällen.
Tänk vart feminismen för oss!
2019
Tattoo!
Det är lite stiltje här nu i väntan på vad som ska infinna sig. Städar arbetsrum och stuvar undan, slänger gammalt som aldrig blev nåt, gör plats. Väntar, jag har inte bråttom.
Jag lyssnade på Tua Forsström på Författarförbundet i december, hon läste dikter ur sin senaste bok Anteckningar. I en dikt berättar hon om en tatuering hon gjort.
Tog mig till en tatuerare dan efter, tanken på tatuering har jag aldrig ens snuddat vid så det här är min första.
En snygg final och slupunkt på det senaste broderier, triptyken som pågått under ett år; ordet som innehåller hela tillvaron. Det skulle kunnat bli mitt gamla favoritord skymningsrelä också, det innefattar också dubbelheten, poesin och verkligheten, hjärta - hjärna, själ - materia ...
Det kom en inbjudan från Finska institutet i St.Petersburg: att presentera Feminism pågår i projektet Promoting Contemporary Children Literature of Nordic Countries. Fint projekt, jag ser fram emot resan. 16-17 februari.
