VÄLKOMMEN TILL MIN BILDVÄRLD

Observationer och upprepningar, vatten och jord. (Klicka på bilderna för att se dem i större format)

NYTT…

T H E W A K E – litterärt broderi
Så här blev 2012 års sommarprojekt. Den deltar i Liljevalchs vårsalong 2012 tillsammans med Buatapeten nedan.
Hundra dagar, 28 maj – 4 september, Finnigans Wake av James Joyce, läsa och brodera ord, svart sytråd på gammalt linne.

Jag läste drygt sex sidor om dan (628 sidor delat med 100 dagar) och valde ut ett ord ur texten per dag och broderade inuti en cirkel. Cirkel för att romanen är cirkulär, första meningen i boken: riverrun, past Eve and Adam´s, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodius vicus of recirculation back to Howth Castle and Environs. är slutet på den allra sista meningen: A way a lone a last a loved a long the…

Finnegans Wake är enligt litteraturforskare ogenomtränglig och oöversättlig. Texten är kryptisk och full av alliterationer och ordlekar, ramsor och påhitt, inlån från andra språk och konstiga fonetiska stavningar. Jag ska inte tolka, inte förstå, bara försvinna in i texten och vara där ett tag som meditation eller musik. Jag fattar egentligen inte vad det handlar om, det är därför jag studsar inför orden. De får ett eget värde utan sitt sammanhang.

Jag läser högt för att höra orden. Läste nånstans att när man började skriva latin så hade man inga mellanrum mellan orden och då gick det bara att förstå om man högläste.

The Wake – foto
The Wake – detalj
The Wake – detalj

Detaljer ur Buatapeten. Foto: Malin Arnesson (som sa: "Bayeuxtapeten kan slänga sej i väggen, Buatapeten är det nya svarta. Tänk bara om jag kommit på den!").

Inspirerad av Bayeuxtapeten broderade jag varje dag under hösten 2010 på vitt linne, ca 8 cm per dag. Min tapet är 8 meter lång i stället för 70 m (jag har ju inte haft några hovdamer till hjälp ;-). Höjden är 30 cm. Mittpartiet består av observationer av omvärlden, personliga betraktelser – resultatet är en tidsbild, en 8 meter lång dagbok. Det omges av kommenterande bårder uppe och nere precis som förebilden. Klicka för en större bild Klicka för en större bild

...och lite äldre bilder:

AKVARELL

Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild

BRODERI

Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild

MÅLERI/BRODERI

Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild

TECKNINGAR

Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild

PASTELL

Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild Klicka för en större bild

 

Man lyssnar bra när man arbetar med händerna. Ljudet går in genom öronen, processas i hjärnan och kommer ut genom handen. Jag lyssnar på Sommar i P1. En samling människor pratar och spelar musik i 90 minuter. Människor med olika bakgrund och olika liv. Allvarliga, lättsinniga, djupa, ödmjuka, uppblåsta, roliga, sorgsna, väl förberedda, spontana. Alla sorter. De pratar medan jag syr. Alla finns de med på något sätt i mina broderier. Reglerna är enkla: lyssna och brodera utan att tänka i 90 minuter. Det blev 56 broderier 2006. Ett enda stort 2008. Hela sommarprojektet började 2005 med tuschteckningar.
(Här finns en intervju från SR Halland där jag berättar lite om sommarbroderierna.)

Akvarellerna är flöden. Det är vattenytor och djup, tankar om vatten. Flödande, rinnande, skvalpande, skvättande, flytande akvarellfärg.

Pastellerna är tvärtom. Torra, handgripliga; måla med damm, gnugga, trycka, arbeta in pigmenten, jordfärgerna, i pappret, helst handgjort papper med gräng, lite luddigt i ytan. Jag gillar jord, samlar på den. Jag har 250 små påsar med jord från hela världen.

RECENSIONER

“Här finns både klassisk flödande akvarell, collageteknik och en mycket vacker, lite gåtfull, blandning av naturvetenskap och estetik, av realitet och fantasi. De tidigare visade kajakformerna finns också med, och sitter som gjutna på foajéns tegel. Varför inte låta dem sitta kvar?”

“Sassa Buregren ägnar sig åt att undersöka en och samma form, båtens. En urform, en metafor för resan, hem eller bort. Hon vänder, vrider och delar sin kajak, låter den flyta, sjunka, leker med varseblivningen … låter sina kajakformade kroppar sväva mot mörka bottnar.

Mer varierat blir det i broderierna. En förtjust djupdykning i ett innehållsrikt syskrin, där lappar och stygn kombineras både humoristiskt och stilrent, någon gång försedda med en liten spegelbit, kanske som en ironisk kommentar till en traditionellt kvinnlig syssla.”

Lotta Bergström (Hallands Nyheter)