NOTISER 2017

vecka40
2017

Årets bokmässa

Dagarna innan var Viveka Sjögren och jag i Tjuvkil för att arbeta med ett bokprojekt som har sina rötter i ett litet tempel på en bergssida i Nepal.

Lugna, tysta dagar innan det var dags för Göteborg. Bokmässan i år liknade inga andra bokmässor. Vi var flera hundra författare som skrev på protestlistan efter förra årets mässa: om högerextremisriska Nya tider släpps in i år så bojkottar vi mässan. Så i år stannade jag utanför. 

 

Besökte den alternativa Bokmassan på Heden och var en del av det stora kärlekfulla folkhavet som fyllde Göteborgs gator och torg. En sällan skådad uppslutning för det öppna och inkluderande samhället. Fint att vara en del av det.

Efter början av veckan med poesiprojetet i Hylte var det i torsdags dags för heldagsmöte i Författarförbundets internationella råd. Vi lyssnade på nyheterna från Börshuset klockan ett: Kazuo Ishiguro, bra val!

På vägen mellan Författarförbundet och Centralen måste man passera Sidencarlsson på  Drottninggatan. Eller passera … måste ju in och känna lite … och köpa lite …

vecka37
2017

Här och Där i ord och bild

Dags för poesiprojektet. Började i det ordlösa; poetiska abstrakta collage på temat Här, centrum - välkänt, nära. 

Så fortsatte vi med Där /periferi - långt bort och kanske okänt, kanske skrämmande.

Under tiden läste vi dikter av Edith Södergran, Tomas Tidholm, Kristina Lugn och Tomas Tranströmer. Och funderade på om man alltid måste förstå för att uppleva. Och allas rätt till en egen tolkning.    

Årskurs 2-3 och 5-6, en dag i Landeryd, en i Kinnared. Nu har vi tre gånger kvar, nästa gång blir det Ord.

Landeryds skola byggd 1912.

vecka36
2017

Måleri

Finbesök i fyra dar, Leon och Lykke, full aktivitet i ateljén. 

En riktigt dramatisk bild av Titanics förlisning.

vecka35
2017

Allvar igen

Dags att planera för höstens pedagogiska uppdrag. Närmast Konstexpressens projekt i Hylte som tar avstamp i ett poesiresident i maj, Plats. Poesi. Periferi. med poeter från hela Norden.

Vårt projekt heter Här och där i ord och bild och gäller Landeryds och Kinnareds skolor årskurs 2-3 och 5-6. Så jag for in i Hallands inland för förberedande möte med skolpersonalen.

Sommarprojektet går mot sitt slut. Fick tips om ännu en bok som berör Alzheimer och språk, Daniel Sjölin, Världens sista roman som jag måste läsa snabbt för nu är det bara sex dagar kvar. Broderiet är fortfarande fult och okoncentrerat men jag fortsätter ändå och lägger det åt sidan dag hundra och låter det vila över vintern.

vecka30
2017

Böcker och broderi

Om fyrtio dagar får jag börja läsa den här: Arundhati Roys The Ministry of Utmost Happiness. Den har legat här ett bra tag nu, men jag måste läsa det som hör till Sommarprojktet först. 

Skönlitterära böcker om demens och/eller Alzheimer, kanske inte så munter sommarläsning men det ger en fördjupning av broderiet.

Hittiils har jag läst de här:

Nu läser jag den här:

Och dessa har jag kvar:

Sen ... får jag läsa Arundhati Roy! Hennes förra bok, The God of Small Things var mitt sommarprojekt 2014. Det kan man se här

Jag har letat upp bilder på mamma och satt upp på skissväggen eftersom jag tänker brodera några ansikten bland orden. Hon ler sitt speciella leende på alla bilderna genom hela livet!

Broderiet. Ser INTE bra ut just nu och jag vet inte vad jag ska göra, vart det ska ta vägen. Det är liksom ingenting, bara formlöst. Fint innehåll men utan form. Och jag kan inte ha tillit till tiden den här gången för den kommer inte att kunna fixa det här, jag måste gripa in. Tror jag började för lättsinnigt, matrisen skulle varit mycket hårdare!  

vecka26
2017

Broderi, Mammas språk 

Årets hundradagars sommarprojekt handlar om mammas språk. Jag spelade in henne det sista halvåret, transkriberade - det är ett sällsamt, poetiskt och alldeles eget språk. Nu väljer jag ord och meningar ur texten och broderar på frasande champagnefärgat shantungsiden.

Jag broderar från båda sidorna på tyget, varannan dag - den ska hänga fritt i rummet. (Tack för bollande, Maria och Lisa.)

Utöver texten blir det lite vaga porträtt och klänningsmönster och kronblad från tulpaner, ett spegelmonogram hon målade på porslin, sånt som har med mamma att göra.

En tredjedel av tiden har gått och det är inte vackert, känns glest och meningslöst. Men så brukar det vara, det gäller att ha tilltro till tiden.

Här kan man läsa om transkriberingen och här om valet av tyg.

Parallellt med broderandet läser jag: Jenny Tunedal Rosor Skador, Linn Ullman De oroliga och Ulla Isaksson Boken om E

 

Tosca i Oslo

Och så har vi äntligen varit på Oslooperan jag och bror min. Huset var precis så fantastiskt som alla säger. Vi såg Tosca - Puccinis underbara musik och fina prestationer men i en obehaglig sexistisk uppsättning av den spanske regissören Calixto Bieito - trodde inte det var möjligt efter debatten om den manliga blicken på opera. Vi såg Lady Macbeth från Mzensk 2012 på Göteborgsoperan, den som gav upphov till den debatten. Det här var värre!

Snøhettas vackra hus i skymningen. Det byggs för fullt runtomkring. Nytt Munchmuseum, kulturhus, bibliotek. Jag har aldrig sett så vackra byggkranar, men det blir nog vackert när allt blir färdigt också.   

The Other Wall av Olafur Eliasson med vandrande belysning både inifrån och från golvet. Som is.  

She Lies av Monica Bonvicini just utanför på vattnet.Inspirerad av Caspar David Friedrichs Das Eismeer.

vecka22
2017

Feminism i Moskva

Vi, Elin Lindell och jag fick en inbjudan till Polytechmuseets årliga kultur-och vetenskapsfestival i Moskva. Vår gemensamma bok Feminism pågår kom ut på ryska den 8 mars i år. 

 foto: Galina Solovyeva

Gorkijparken myllrade av människor, konstnärliga installationer och vetenskapsexperiment i lördags. Vi satt på en scen och pratade om feminism. Moderator var Alexandra Kuvshinova, två ryska feminister var också med och så vår tolk Anna Ogneva från Svenska ambassaden. Elin och jag började med att presentera boken och sen diskuterade vi och jämförde hur långt vi kommit i respektive länder.

Det fanns en oro i luften, det är inte okontroversiellt att prata om de här frågorna i Ryssland men stämning var bra och publiken var aktiv med frågor och kommentarer.

Det här är Darja Serenko, som jag läst om i tidningen Syre, så fint att hon kom! Hon går runt i metron med handskrivna plakat med olika budskap, nya skyltar varje dag. På den här står det i hennes egen översättning: "Every time when I see a half-naked woman in advertising shawarma, cars, credit, etc., I conduct an experiment: I substitute a man for a woman's place. Looks ridiculous? Well yes. No more ridiculous than before the experiment"

I söndags var vi med i radio. Tillsammans med vår förläggare Ksenia Kovalenko på förlaget Albus Corvus pratade vi om boken en hel timme. Radio Echo Moskva är en fristående radiostation med flera miljoner lyssnare över hela Ryssland. Lyssnarna kunde ringa in frågor och även vinna boken. Vilken chans att nå ut med budskapet! 

Elin och Sergey Buntman i studion

Mer då? Metron, vackra stationer, tur på Moskvafloden, Röda torget med Vassilijkatedralenoch Leninmausoleet (jo jag såg honom). Och fick med mig ett jordprov strax utanför! Vi hade med oss svensktalande volontärer hela tiden, fint ordnat, det är inte lätt att klara sig med engelska eller att läsa kyrilliska gatuskyltar.

Från mitt rum på Hotel President såg jag Frälsarkatedralen där Pussy Riot gjorde sin aktion som de sen blev kastade i fängelse för.

På samma hotell som vi bodde samtidigt Kadyrov, despoten från Tjetjenien. Vår moderator Alexandra kom med ett fint förslag i en facebookuppdatering (här i knasig googleöversättning):

"... svenska författare och konstnär sassa buregren och elin, som rest för att skicka din bok för tonåringar på historia och teori om feminism "vad firar vi den 8 mars", hamnade i ett hotell Det första de hittade kortegen från 100 tusen svarta bilar, och på varje våning på 100 tusen vakter. Allt för att stanna i president hotel kom ramzan kadyrov. Min svenska gäst signerade exemplar av hans bok att ge kadyrov om han råkade träffa i en hiss eller till frukost, men han på något sätt de aldrig träffat. Gör inte som kadyrov, kom och prata och tänka på feminism till Феминизм: kraynosti I zolotaya seredina na festivale "Politekh".

Vi såg aldrig till honom så han fick inte boken ... det var ju synd!

vecka20
2017

Författarförbundets stämma

I år hölls stämman i Malmö, första gången utanför Stockholm.  

Det började i fredags med BULT-mingel på Poeten på hörnet och sen middag för hela förbundet på Moriskan i den ljumma fredagskvällen. 

Stämman pågick hela lördan på Sankt Gertrud med Pierre Schori och Sara Gordan som stämmoordföranden.

Här talar förbundsordförande Gunnar Ardelius. Bild lånad från Zahra Hasan.

Effektivt och smidigt och utan uppslitande dramer. (Samma gubbar som brukar tjata gjorde det i år också förstås.)   

Motionen om transparens i styrelsearbetet som jag skrivit fick ett välvilligt yttrande från styrelsen och klubbades igenom lätt. Och jag hamnade i valnämnden ... arbetskrävande (har blivit varnad) men det är ju inte nu ... sen ... nästa vår ... 

Det litterära framträdandet stod Mette Mostrup för; en dansk poet som läste bland annat Dø, løgn, dø  Väldigt fint!

Varm försommar i Malmö hela helgen, stan myllrade av folk! Det är så fint att träffa alla vänner och kollegor även om man inte hinner prata med alla man vill prata med. Det går så fort allting, så många som bara flimrar förbi i vimlet som man bara hinner vinka på.  

vecka19
2017

Haveri

Borde väl fattat vad som var på gång ... den där badbollen som dykt upp allt oftare, långsamheten. Så blinkade den en halv dag innan den blev svart.

Det tog en dag att samla kraft för att ringa supporten. Så inleddes timslånga sessioner med räddningsförsök, det ena mer avancerat än det andra med noggranna instruktioner - hålla nere olika tangent-kombinationer och samtidigt trycka på strömbrytaren, släppa i rätt ögonblick, funkade inte då försöker vi så här ... den startade lite segt ibland och det gick att gå vidare några steg, laddstaplar hackade fram, den ena efter den andra men slocknade när de var nästan framme. Till slut konstaterades att det inte skulle gå.

Nästa steg - skaffa en extern hårddisk och så supporten igen. Nu hade jag fått en senior advicer så det var samma kille varje gång. Dags att rädda vad som räddas kunde. Börja ladda in programvara i nya hårddisken för att kunna flytta över innehållet, mapp för mapp. Det fungerade, det mesta gick snabbt men 16.000 bilder tog tid. Allt räddat!

Nästa dag: radera allt, få tillbaka datorn i utgångsläget för att börja om. Dubbla skärmar - han såg min skärm men kunde inte röra nåt, pekade i stället med en röd pil var jag skulle trycka, och så efter nån timme var det klart.

   

Nu ska jag installera om datorn från början (på egen hand ...) och då kommer det att ge sig hur skadad den är. Men jag har inte kommit dit än, väntar på att den mentala balansen ska infinna sig efter de här sessionerna på helspänn - jag var helt slut efter varje gång. Nu står den där, uppfordrande ...

Siista steget: lämna in och få kostnadsförslag för reparation. Eller skaffa ny dator - hur långt liv har en reparerad fem år gammal dator jämfört med en ny? Vilken strategi ska jag välja? Kanske försöka klara mig med bara den bärbara och eventuellt skaffa en extern skärm?    

Men vilken support! Inte en suck överhuvudtaget, jag är imponerad och lite häpen.

vecka18
2017

Lapis lazuli

Skojigt - jag har en ny akvarellfärg, den riktiga ultramarinen - lapis lazuli. Dyr som sjutton och helt annorlunda på alla sätt än den syntetiska.   

"Ultramarine is a deep blue color and a pigment which was originally made by grinding lapis lazuli into a powder.[1] The name comes from the Latin ultramarinus, literally "beyond the sea", because the pigment was imported into Europe from mines in Afghanistan by Italian traders during the 14th and 15th centuries. Ultramarine was the finest and most expensive blue used by Renaissance painters. It was often used for the robes of the Virgin Mary, and symbolized holiness and humility. It remained an extremely expensive pigment until a synthetic ultramarine was invented in 1826." (Wiki)

Den är subtil och och lite svårstyrd, flyter dåligt, man får nog ta sig tid om man ska komma överens med den.  

Och så en jämförelse. Den syntetiska vet man var man har, överraskar aldrig, pålitlig. Men inte poetisk som den äkta. Det som förvånar mig är att den är mycket grönare. Mer som cobolt. 

Om jag inte lär mig behärska den kan jag ju alltid använda den till tredje halsschakrat eller till att mota illvilliga övernaturliga krafter. (Fynd från en obskyr sajt nånstans på nätet ...)

vecka17
2017

Tranor och skatt

Många tranor blev det under påsken. Det behövs hopp om fred i dessa dagar.

Det blev en hel del skatt och moms också, det har varit såna dagar.

Lilla firman har gjort rätt för sig. 

 

Nu går vi vidare i vårljuset!

vecka15
2017

Simskola och Balansakter

En liten söndagsutflykt till Falkenberg och Haverdal.

Jag lärde mig simma på Båtabacken i Haverdal. Här inne hängde simdynorna av kork i långa rader.  

 

Bryggan, vattnet var ofta svart, fullt av tång och upprört. Vi huttrade med blåa läppar men vi lärde oss simma.

Falkenbergs Museum: Balansakter av Erika Janunger. Om förhållandet mellan kroppoch rum.

Och nu är det påsk!

vecka14
2017

Det stora tungsinnet

La ner en liten blomma vid den här fina skulpturen av Marie-Louise Ekman i lördags, samma dag som Gösta Ekman dog. I Altonaparken vid kanten av kanalen iMalmö står han och gråter, tårarna rinner sakta. 

Nu har jag fått den ryska utgåvan av Feminism pågår. Inte vet jag om det stämmer. Det är en bit av förordet.

vecka13
2017

Tove Jansson

Besökte Tove Jansson-utställningen på Göteborgs Konstmuseum i veckan.  

Här kommer ett inredningstips: de här pelarna är hängande tuber i tyg med en lampa i botten. Vilken stämning det blev! Och i mitten mjuka säckar att sitta och läsa i.  

Det här var nog den finaste bilden, tidig, före muminböckerna.   

Den här oljemålningen på hennes egen familj gjorde att jag tog fram en gammal favoritbok, Bildhuggarens dotter, hennes självbiografi.  

vecka12
2017

Stockholm och Väderöarna

I måndags fick jag besök från Hallands Konstmuseum för diskussioner om ett skolprojekt i höst, lät roligt och lite skräddarsytt för mig. Sen var jag iväg på två små trevliga resor:

Helg i Stockholm med barnbarnet Leon 7 år. Här på Naturhistoriska Riksmuseet. Sen Storkyrkan i Gamla stan med Vädersolstavlan och St Göran och draken, Junibacken och flera vackra tunnelbanestationer, som Östermalmstorg med Siri Derkerts ristningar, och Kungsträdgården med Ulric Samuelssons Slottet Makalös. Och nytt för mig: stationen Universitetet! Fantastiska grönblå kakelmålningar! Mycket att uppleva för en liten göteborgare.  

Sen blev det en tvådagars lusttur till Väderöarna. Kontrast! Vindpinat, kargt och ren horisont!

Nu ska jag jobba lite ett tag. Förbereda författarbesöket nästa vecka till exempel.

vecka11
2017

Inte den mest produktiva veckan…

Har mest harvat runt med tråkiga kontorsuppgifter, skrivit motion och annat pappersarbete. Saker som borde vara vänsterhandssysslor, men som ibland flyter ut till heltid om man inte är på sin vakt.

Som de här två. Alltid på vakt - mina trogna arbetskamrater Charlie Parker och Enögda Nadine/Bastet.

Tidiga morgontimmar har jag i alla fall skrivit, det är texter från i somras jag bearbetar. Vad det blir har jag ingen aning om men det handlar om en nattklubbsdrottning på Malta som heter Carla. Jo, så är det. En osannolik historia ur verkligheten.

vecka10
2017

8 mars

I höstas kom Feminism pågår ut i Turkiet (Güldünya förlag). Och nu på Internationella kvinnodagen gavs den ut samtidigt i Norge (Omnipax) och Ryssland (Albus Korvus förlag). 

I Ryssland var Pussi Riot-avsnittet borttaget, men sånt får man ta och vara glad att den faktiskt ges ut där ändå. Just när hustrumisshandel blivit legaliserat!

Och så har jag stickat mig en pussyhat. 

vecka09
2017

Läsning

I fruktansvärd maskintriumf pressade sig pansarkryssaren den gyttjiga ån framåt Grusviken. Vassilij, en matros med fladdrande mössband, stod på däck och spanade.  

I det lilla P1-programmet Klassikern hörde jag om Molly Johnson och hennes debutroman Pansarkryssaren, en modernistisk politisk satir, inspirerad av Eisensteins film. Den kom ut 1955 när hon var bara 24 år. Här i en nyutgåva från 1979. Jag har läst en bok tidigare av henne, Morbror Anders som jag har i en gammal En bok för alla-utgåva. Nu för några veckor sedan fick jag Pansarkryssaren av min vän Kerstin efter att hon varit på Mollys begravning. Det är litteraturhistoria, spännande och annorlunda läsning!  

Orlando. Man borde ju ha läst allt av Virginia Woolf vid det här laget, men det är fint att ha några kvar. Vi läser den i vår lilla bokspiral, Måns och jag. (Det är ingen cirkel eftersom vi bara är två.) Jag är bara på andra kapitlet men redan helt tagen av språket, väven. Vi läser sakta så vi hinner prata mellan varje kapitel. Det är så mycket bilder, Måns hittar färger, det gör hon alltid, jag hittar mönster. Isen, klarheten, diset, ljuset, prakten, känslostormarna ... Och kolla vilket omslag av Sara R. Acedo!

Nästa bok är Kajak av Pär Hansson. Fin lyrik att läsa långsamt lite i taget. Också det en vacker bok med illustrationer av Sajitha Shankar. 

Apropå lyrik så hörde jag om ett företag som varje dag stannar upp för att lyssna på Dagens dikt. Infördes genast här på firman: andas, räkna klockslagen, lyssna på orden, följa melodislingan. Och gå tillbaks till jobbet upplyft.

vecka08
2017

Sidencarlson

Råsiden, shantung, thai, dupion, crepe marocain, organza, chiffong, satin, taft ... från Kina, Indien och resten av sydostasien. Frasiga, tunga, lätta, matta, lösvävda, hårdvävda, styva, fladdriga fjäderlätta, skimrande.

För en månad sen var jag på Sidencarlson i Stockholm. Strök med handen över tygerna, höll upp mot ljuset för att se lyster och färg, transparens, skrynklade lätt för att se hur det kändes. Tog ut det i dagsljuset på Drottninggatan för att se nyanserna. Rullade ut och höll upp, bredde ut, vände och vred. Det gäller sommarprojektet som ska handla om Mammas språk. Jag försökte föreställa mig hur det skulle se ut broderat och klart och hur det skulle kunna exponeras så småningom. Jag ska ha det i mina händer under hundra dagar och det ska kännas bra och rätt hela tiden. Jag kunde inte välja.

Sen dess har jag funderat och nu i veckan var jag där igen och det var dags att handla. Samma procedur, det tog tid, men jag slog till. På shantung, färgen heter Champagne och är säkert lite rödare än den borde varit såg jag sen. Bredd 138 cm, 1.5 m. Så får det bli!

Jag hann också med The Cleaner, Marina Abramovics utställning på Moderna Museet. Utöver förstås anledningarna till resan, möte med Författarförbundets Internationella råd och ett möte om Nepal på Svenska Institutet.  

vecka07
2017

I gömmorna

Jag hittar mycket gammalt och glömt när jag rensar. Det här är rester från ett gammalt klänningsprojekt - jag broderade bilder med klänningarna som mamma sydde till syrran och mig. 

vecka 06
2017

Tayou och homeparty

Vernissage på Varbergs Konsthall - Pascale Marthine Tayous utställning Love City. Jag minns hans fina utställning på Malmö Konsthall 2010 så det är kul att han har kommit till Varberg och vår (relativt) lilla konsthall.

På Folkets Hus var det homeparty med Gudrun Schyman. En otroligt tydlig och pedagogisk föreläsning om maktstrukturer och feminism. Det ser rörigt ut på tavlan, men för oss som var med är det glasklart. En väl använd kväll!

vecka 05
2017

Bilderna

Här är de! Här på Malins hemsida kan man se lite hur det såg ut när de togs.

Buatapeten 

Haikuvinter, 68 respektive 6 meter långa. Inte smartaste formatet när de ska digitaliseras. Men de kommer i förstoringsbar version på bildsidan vad det lider. :-) 

Vi, de druknede.

The God of Small Things   

Gul barndom

Ravinen

vecka 04
2017

Vad nu?

Malin Arnesson var här och fotograferade sex av broderierna i onsdags. Nu är de ordentligt inpackade och undanstuvade. Drygt 30 löpmeter broderi.

Dags att söka utställningar så de får komma ut i ljuset igen. Nu när jag har proffsig fotodokumentation att söka med.

       

Så har jag plockat ner alla gamla avslutade projekt. Tomma skissväggar. Tomt arbetsbord. Plats för nya tankar!  

vecka 03
2017

Lördagkväll i verkstan

Flitens lilla lampa. Sista fixet på nästan klara broderier inför fotografering på onsdag. Irriterande lite återstår på Vinterhaiku, Ravinen och Vi, de druknede.

 

På väg till författarbesök i Unnaryd i torsdags såg jag det här vackra: Årstads kyrka i Susedalens församling, klädd i byggnadsställningar. 

vecka 02
2017

Stockholm

Sista mötet som styrelseledamot i BULT. Passar på att se lite konst på Skeppsholmen.

Olafur Eliasson på Moderna Museet. Model Room, 2003

Graciela IturbideMindepartementet Desierto de Sonora, Mexiko 1979

En fin liten konstrunda tillsammans med min kära vän Kerstin Strandberg. Hon är så bra på att hitta små fina utställningar som den här på Mindepartementet, en liten konsthall jag aldrig hört talas om. Alltid lika intressanta samtal om konsten, om liv och skapande. Oftast via mail, men trevligt att mötas på riktigt ibland. 

vecka 49
2016
vecka 01
2017

Nytt år - gammal Ravin

Nu får mamma-språket vila sig ett tag – fortsättningen blir årets sommarprojekt. Nu blir det i stället fortsättning på förra vinterprojektet Ravinen. Saker och ting mår bra av att vila mellan varven.

Tidiga morgontimmar arbetar jag med de hundra ravintexterna - rensar och komprimerar. Om kvällarna färdigställer jag broderiet. Utan att överarbeta! Montering och sen är det klart för fotografering. Bästa fotografen Malin Arnesson har lovat att fotodokumentera - jag måste ha bra bilder om broderierna ska få komma ut i världen. För det är minsann dags nu!

Nyårslöfte - mer konst och mindre kontor. Borde kunna bli verklighet nu - jag avgår ur BULT-styrelsen efter sex år varav tre som ordförande.

Gott nytt år!