RECENSIONER

Pappakärlek som går till hjärtat

"Sonja saknar sin pappa. Han får inte komma hem och Sonja bestämmer sig för att söka upp honom. Men pappa är svår att hitta, Sonja måste ta sig ner i djupa hålor, genom en mörk skog och ett stort farligt vatten. När hon kommer fram ska hon ge sin pappa ett pärlhalsband och ställa den svåra frågan varför han bor i fängelset nu.

Pärlor till pappa" fångar bitterljuvt ett barns längtan efter att ge och få kärlek. Det mjuka och sårbara i bandet mellan Sonja och hennes pappa går raka vägen till hjärtat genom Sassa Buregrens mollstämda illustrationer.

Sonja är en mjuk, rund och guldbrun liten björn, otrygg och lite rädd när inte pappa finns där. Pappa är stor och stark och trygg, en bjässe till brunbjörn som slår ut sina ramar och omfamnar både sin unge och boksidan. Ingen i hela världen ger såna kramar.

Vägen hem, efter mötet med pappa i fängelset, går fort. Borta är monstren hon mötte på vägen dit, solen lyser och "benen de bara går". Nu har pappa pärlorna, han har dem runt halsen, de gnistrar och lyser och man förstår att bättre skydd kan ingen pappa få.

Mangolds text och Buregrens bilder lyfter till nya dimensioner det där gåtfulla något, som gör hela den lilla boken till en kostbar pärla. Att just den här pappan är frånvarande i ett fängelse utgör inget hinder för andra barn och föräldrar att tillsammans prata om känslor som det kan vara svårt att sätta ord på."

Marianne Ekenbjörn
Sundsvalls Tidning

"Bilderbok. Denna allvarliga bok tar upp svåra frågor for relativt små barn. Sonja längtar mycket efter sin pappa som sitter i fängelse. Hon ar också orolig for att det är hennes fel att han har hamnat där. För att stilla sin oro ger hon sig på egen hand iväg till fängelset. Trots stora svårigheter och hemska monster kommer hon till slut fram. En kort stund kan hon njuta av det efterlängtade mötet. Genom att göra en fabel av berättelsen har författaren velat mildra det hemska och få verkligheten mer gripbar for yngre läsare. Det finns flera beröringspunkter med Thomas och Anna-Clara Tidholms 'Resan till Ugri-La-Brek' (1987). Illustrationerna - avskalade och med få detaljer - är suggestiva och speglar Sonjas inre värld. De mörka kulörerna kan framstå som skrämmande men i slutet framträder en röd blomma och med den uppåtgående solen gryr en ny dag. Berättelsen är skriven på en rytmisk prosa och skapar precis som bilderna en laddad stämning."

Dag Hedberg
BTJ 12-08

"Vackert och finstämt berättar Maud Manguld om svåra saker, Sassa Buregrens konstnärliga akvareller förstärker och intensifierar, tillsammans formar de en stark upplevelse. Sonjas pappa är borta och Sonja frågar mamma när pappa skall komma hem igen, svaret är svävande. Är det kanske Sonjas fel att pappa inte får komma hem? Sonja måste ta reda på hur pappa har det och få svar på sina frågor. En strapatsrik inre och yttre resa tar sin början. Sonja möter hot och faror, vägen är mörk och slipprig, hemska odjur ruvar i mörkret och nafsar efter henne. Vägen hem igen blir lätt att gå, stärkt av pappas kramar och förklaringar hittar Sonja en väg runt alla faror och inuti Sonja har lugnet lagt sig. De sparsmakade bilderna, som förmedlar längtan och utsatthet men även hopp och förtröstan, kompletterar den mer omfattande texten på ett utmärkt sätt."

Maria Nestorzon

Äntligen en bok för fångar och deras barn

"Efter första bekantskapen med Sonjas intensiva längtan efter sin pappa, som sitter i fängelset, kan den spontana reaktionen hos barnboksläsaren bli ”ÄNTLIGEN!”.

Maud Mangolds beskrivning av barnasjälens obeskrivliga fantasivärld, till Sassa Buregrens suggestiva bilder, berör vad som händer när ett barn får dunkel information om var pappa befinner sig när han inte syns hemma. Fantasin ersätter för Sonja förlusten av uppriktighet, men vi får följa ett 'fångarnas barn' till en överraskande befrielse.

Bokens innehåll är viktigt och igenkännande för pappor och mammor i fängelsemiljön. Vi kommer innanför skinnet på barnet men också på föräldrar och anhöriga som tvekar att ge sitt barn eller barnbarn klara fakta när barnet ber om klarläggande på sin åldersnivå. Mangold irriterar, informerar och inspirerar frihetsberövade pappor och mammor till att få mod att våga bryta lögner och skapa förtroende till sitt barn för resten av livet.

Läsarna möter Sonjas barnperspektiv, hennes fantasier men också mötet med vuxnas förhållningssätt mot barn som söker ett språk för sina upplevelser och inre drömmar. Tänk om boken lyckas engagera empatiska personer i olika åldrar att bekanta sig med barnens funderingar i liknande situationer! Varför inte deltaga som volontär i någon besöksgrupp på anstalter och där berätta om Sonjas tankar ...

Boken inger förståelse för ömsesidiga de komplikationerna, men utmanar till handling och förmedlar hopp hos barn som tror att det är deras fel att pappa sitter i fängelse. Den visar även en väg för pappan att bygga förtroende till Sonja mitt i sitt kaos.

Det ska bli spännande att delge innehållet i mina dagliga möten med pappor i anstaltsmiljön – men också bland enskilda och grupper utanför murarna. Och visst lockar tanken redan nu hur fortsättningen blir för Sonja, hennes pappa, mamma och anhöriga. Berättelsen kan även guida Sonja bland hennes kamrater som frågar henne var pappa finns. Han finns 'därborta ett tag'".

Svante Myrén, anstaltspastor
Kyrkans Tidning